Några av Sveriges främsta glaskonstnärer

Alberius, Olle

Född 1926 han har varit formgivare på Rörstrand innan han började på Orrefors 1971 där han arbetade fram till 1993.

Backström, Monica

Född 1939. När Boda glasbruk fyllde etthundratjugofem år utlystes en tävling om nya glas. Den som vann och dessutom blev anställd vid bruket 1965 var Monica Backström, som sänt in ett arbetsprov i akrylplast. Det var fräckt tyckte många, skicka plast till ett glasbruk. Men återigen så är det Eric Rosén som ser lite längre än andra och som så många gånger förr, satsar rätt på ” omöjliga ” konstnärer. Monica Backström var ett fynd. De första åren var hon besvärlig i glasblåsarnas ögon, hittade på så många konstiga saker, la in gem, spikar och metallbitar i glaset. 

Monica Backström gick på Högre Konstindustriella skolan i Stockholm, lärde reklam, industridesign och silver. Hon ritade kläder bl.a. Hon stipendier och uppmärksamhet. Allra mest med sina ägg och svampar och sitt ” fattigmanssilver ”. Hon drogs till naturen, det levande, hade en gång tänkt bli veterinär. 

Nu blev det ägg, början till livet. I Japan blev man alldeles hänförda över hennes ägg, alla skulle ha ett ägg, om än aldrig så litet. Äggen och svamparna blev stora försäljningssuccéer. Hon kan det där med offentlig utsmyckning, uppdragen har varit många, flera fartyg och Sverige huset i Stockholm till exempel.

Bergh, Elis

Född 1881. Han började på Kosta 1929 och var anställd fram till 1950. Elis Bergh, arkitekten som blev ett med Kosta. En ung arkitekt som gått lära hos slottsarkitekten Agi Lindegren och som varit konstnärlig med arbetare på Böhlmarks lampfabrik och på Pukebergs glasbruk, fabrikschef på Herman Bergmans konstgjuteri och medarbetare i Hallbergs Guldsmeds AB. Han vart ombedd att komma till Kosta för ett inredningsarbete. Hans namn var Hagbard Elis Bergh. Han visste inte då att Kosta inom några år skulle vara hans fasta punkt och att han var den konstnär som mer än någon annan skulle bli servisglasets mästare.

Arbetet stod klart och Elis Bergh återvände till Stockholm. Men 1929 kallades han tillbaka till bruket, nu för att rita armatur ett område som han var en ansedd auktoritet på. Men intresset för glasmassan tog över. De första skålarna och vaserna, några serviser kom till. Ännu en tid och Elis Bergh börjar nå en personlig stil med form. 

Mellan 1950 och 1954 jobbade han på uppdrag åt Kosta. Inte förrän med Elis Bergh finner bruket en harmonisk samverkan. Som glaskonstnär han Bergh med att designa över ett par hundra serviser. Till tunga kristall pjäser fann konstnären på varumärket Bergh-kristall. Elis Bergh dog 1954.
 

Bergkvist, Knut

Började på Orrefors redan 1914 där han var verksam fram till 1928.

Bergström, Lena

Började på Orrefors 1994.

Boman Axel Enoch

Född 1875 död 1949. Kosta 1895-1903

Branzell, Arne

Född 1932. Jobbade på Kosta-Boda som formgivare mellan åren 1977-80 och på Orrefors mellan 1980-82. Formgav bruksglas och ateljéglas.
 

Branzell, Sten

Född 1893. Kosta 1922-30 med avbrott
 

Bratt, Monika 

Konstnär vid Reijmyre glasbruk mellan åren 1937-1958. Monica som gick på målarskolan hos Otte Sköld var en av de elever som fick chansen att visa upp sina arbeten för Rolf Sievert på Reijmyre glasbruk.
Sieverts uppmärksammade genast Monica och frågade henne vad hon visste om glas. Det är genomskinligt svarade Monica och blev anställd. Monica Bratt är född 1913. Hon genomgick målarskolan 1932-33. konstakademin 1933-1939.  Studier i Paris. Studieresor till England Italien och Frankrike.

Tiden i Italien var speciellt betydelsefull för hennes både vad det gäller måleri och formgivning. Monica var ung då hon kom till Reijmyre glasbruk, ett tungt ansvar lades på hennes axlar då hon fick förtroendet att utveckla en helt ny kollektion . Hennes konstnärliga insatser förde upp Reijmyre till en ledande position bland de svenska glasbruken. Monica tillsammans med brukets skickliga glasblåsare lyckades ge glasbruket ett nytt liv.

Monica Bratt och hyttmästare Harald Eriksson älskade båda glas. De lekte fram prover till nyheter och slutade inte förrän glaset var helt i överstämmelse med Monicas Bratts ritningar och Harald Erikssons krav på perfektion. De lyckades att få det komplicerade rubinröda glaset att bli en framgångsrik symbol för Reijmyre glasbruk. Det enkla och odekorerade var Monicas stil och hon ville inte skapa modeller med slipningar eller andra yteffekter och inte glas efter andras önskemål. En dansk tidning kallade henne ” Rubinen från Reijmyre”. 

Många utställningar blev det för Monica Bratt. En av dessa var på Smålands museum 1952 Växjö. Fyra glaskonstnärinnor. De som deltog var förutom Monica Bratt, Gerda Strömberg Strömbergshyttan, Ingeborg Lundin Orrefors och Greta Runeborg / Tell Ekenäs glasbruk. Monica Bratt dog alldeles för tidigt endast 48 år gammal och lämnade ett sort tomrum efter sig.
Uppgifter från Ingrid Rosén ( Monica Bratt )

Cyrén, Gunnar

Född 1931. Utbildad guld och silversmed. Gunnar Cyrén började på Orrefors 1959 till 1970 efter några år borta från Orrefors kom han tillbaka 1976.
 

Dahlskog, Ewald

Född 1894. Arbetade på Kosta glasbruk mellan åren 1926-29. Dahlskog hade gjort sig känd som intarsiakonstnär och som målare med känsla för det dekorativa och nu skulle han rita glas. Dahlskog gav sig på slipningen, något som måste ha tilltalat ledningen på Kosta. Det var något man förstod sig på och man hade gott om arbetskraft men hans tid på Kosta blev inte så lång. Dahlskog packade sina väskor och lämnade bruket.

Edenfalk, Bengt

Född 1924. Lämnade Skrufglasbruk. Började på Kosta Boda 1978.

Ehrner, Anna

Född 1948. Kosta Boda 1974.
 

Englund, Eva

Född 1937. Utbildade sig till keramiker på Konstfack i Stockholm. Studier på konstakademin i München men har och jobbat som designer i Österike. Eva har också hunnit med att vara lärare vid Carl Malmstens möbelskola. Eva har sitt förflutna vid Pukebergs glasbruk som hon började 1964. Orrefors Glasbruk var hon trogen i 16 år fram till 1990. Eva hyrde sin egen studio i Pukeberg i samarbete med glasblåsaren Wilke Adolfson och gravören Dorothy Konnberg.

Engman, Kjell

Född 1946. En ny konstnär Kjell Engman kom till Boda glasbruk 1977 efter utbildning på Konstfack i Stockholm. Han fick praktisera hos Bertil Vallien ett år, det bestämde honom för glaset. Han är intresserad av det tekniska, tycker om färg, tycker inte att det räcker med att ett bruksföremål bara är funktionsdugligt. Det måste litet annat till. Gärna lekfullhet, men med allvar. Glas är skört, man behandlar det inte hur som helst. I hyttan är det mästaren Carl Krappinger som formar glasen.

Gate, Simon  

Född 1883. Utbildade sig vid Tekniska Skolan i Stockholm och vid Kungliga Konstakademin. Fram till 1916 arbetade Simon Gate med porträtt, landskap och dekorativa målningsuppgifter samt med bokillustrationer. Slumpen skulle föra honom till Orrefors. Dåvarande chefen för bruket, Albert Ahlin, hade lagt märke till vissa bokomslag, som gjorts för Wahlströms Förlag. 

Det var Simon Gate som var upphovsman och han fick nu en förfrågan om han kunde tänka sig att göra några förslag till glas åt Orrefors glasbruk. Hösten 1916 anställdes Gate för att höja den konstnärliga standarden på brukets produkter.
Simon Gates kraftfulla stil med otroligt välmodellerade kvinnofigurer kommer fram i bl.a. den praktfulla urnan Oxhuvudena 1923 och Bacchuståget 1925. Tilläggas kan som kuriosa, att det i samband med vissa utställningar där Orrefors glasbruk deltog på 1920 talet, uppstod en moraldebatt med anledning av Simon Gates frodiga sensuella kvinnofigurer.

Bacchuståget var också den pjäs som väckte speciell beundran på Paris utställningen. Det är en graverad skål med motiv som visar hyllningen till vinguden Bacchus. Totalt har 12 exemplar tillverkats och det kan nämnas att enbart gravyrarbetet tar cirka 300 timmar i anspråk.
Simon Gate är representerad med konstglas och målningar i en mångfald museér i Sverige  och utomlands. Exempel på hans kyrkokonst är en glasmosaik i Borlänge kyrka och en stuckrelief i Lidingö kyrka. Simon Gate gick tyvärr alldeles för tidigt ur tiden. 1945 dog han endast 62 år gammal.

Hald, Edward

Född 1883. Utbildade sig vid Tekniska Skolan i Stockholm och vid Kungliga Konstakademin. Fram till 1916 arbetade Simon Gate med porträtt, landskap och dekorativa  
Hald, Edward

Född 1883. Hald började efter sina studier vid handelshögskolor i både Tyskland och England att studera arkitektur men övergick snart till att studera måleri såväl i Sverige som i Paris för bl.a. Matisse.

Keramiken blev nästa steg i utvecklingen, då Hald anställdes vid Rörstrand. I samband med en utställning på Nordiska Kompaniet i Stockholm 1917, där även Orrefors visade sitt glas, kom han i kontakt med Simon Gate och Albert Ahlin. Detta ledde till att
Hald engagerades parallellt med Gate som en ”mera moderniserad pil på bågen”. Edward Halds pjäser har en elegant  form, ofta med en luftig, modern dekor, som även idag känns frisk och spirituell. Fina exemplar av Fyrverkeriskålen 1921 och Kaktusuställningen 1926. 
I Bollspelande flickor 1919 är hans inspiration från Matisse mest påtaglig. Ett utmärkande drag hos Edward Hald var hans ständiga sökande efter konstnärliga och tekniska lösningar. Han arbetade t.ex. mycket med olika typer av Graal-glas. Under slutet av
1930 talet exprimenterade han fram Fiskgraal och Slipgraal. Edward Hald var 1933-44 även verkställande direktör för Orrefors glasbruk. 1954 tilldelades han professors titel.

Så sent som 1973 och 1978 arbetade Edward Hald i Orrefors hytta och skapade mästerverk till nya utställningar. Vid utställningen i Oslo 1978 överlämnade han till Kung Olav en pokal. Nationalmuseum visade hösten 1983 Halds samlade produktion av keramik och glas. Hans
Målningar visades samtidigt på Waldemarsudde. Halds konstglas och målningar återfinns i Sverige och utomlands på ett stort antal muséer. Edward Hald gick bort 1980.

Hellsten, Lars 

Född 1933. Arbetade som formgivare på Skrufs glasbruk innan han började på Orrefors 1972. Hellsten har också varit lärare på konstfack.

Hydman, Vallien Ulrika

Född 1938. Ulrica gick på Konstfack i Stockholm och har studerat keramik i USA och Mexiko. Hon har fått flera stipendier och är gästföreläsare i USA. Keramiken har varit hennes huvudintresse, Det tog nio år innan hon närmade sig glaset på Åfors året var 1972. Det är huvudsakligen ateljéprodukter och unikat som kommer från Ulrica Hydman Vallien.

Höglund, Erik

Född 1932.  Kosta Boda1953-1973.

Johansson, Berit

Arbetade på Orrefors mellan åren 1979 – 1983.

Johansson, Jan

Född 1942. Konstfack. Utbildad silversmed. Studieresor utomlands. Formgivare vid AGA. Började på Orrefors 1969.

Kedelv, Paul

Född 1917 och uppväxt i Orrefors, Pauls pappa var smed vi bruket i Orrefors. Han började vi hyttan som ” hyttlu ” vid 14 års ålder ( 1931 ) och lärde sig yrket som glasblåsare och det var i hyttan som hans formkänsla präglades och det var här som han kom i kantakt Ariel och Graalglaset. Det var det sistnämnda som kom att påverka hans skapande som glaskonstnär.

Paul Kedelv var duktig med pennan och hade själv tänkt sig en framtid som gravör. När han visade upp sina teckningar för brukets ledning för att få komma in på gravörskolan, så vart han istället antagen i ritateljen. Paul arbetade åt både Simon Gate och Edward Hald under fyra år.

1946 vart Paul Kedelv antagen till Högre Konstindustriella skolan i Stockholm ( Konstfack ) på skulptörslinjen, det var Edvin Öhrström som påverkade honom att söka in på skolan. Paul fick  praktikplats på Notsjö glasbruk en sommar.

1949 började Paul Kedelv på Flygfors glasbruk, där man i slutet på 1940 talet tillverkade hushålls och belysningsglas. Den första konstglasserien som Paul själv tog fram kallades  ”Sidenmatt” och var utförd i underfång med opalglas, han gjorde sedan något med färg och så var glasserien som fick namnet ”Coquille” skapad. 

Dessa glas tillverkades i överfångsteknik och innehöll minst två färger och en av dessa var vit. Den mest berömda modellen fick namnet ”Fantasia”. Coquille blev ett lyckokast för både konstnären och bruket. Serien tillverkades en bra bit in på 1960 talet och kom att exporteras både i Europa men också till USA och Sydamerika. Dom åren som Paul Kedelv arbetade på Flygfors glasbruk signerade man glasen med Flygfors och Kedelv. Paul slutade på Flygfors 1956 och efter detta så signerades glasen endast med Flygfors.

Lennart Rosén på Reijmyre glasbruk var tvungen att förnya produktionen på bruket och anställde Paul Kedelv som jobbade på bruket ( 21 år  ) fram till 1978 Paul hann med att skapa över  1 100 artiklar under sin tid på bruket. Paul var endast heltidsanställd på Reijmyre glasbruk mellan åren 1956-59, resten av tiden arbetade han för Nybrofabriken i Fröseke och Fåglaviks glasbruk.

En av de första serierna Paul Kedelv  tog fram för Reijmyre glasbruk var ”Harlekin”, den hade vissa drag av Coquille men var något robustare och färgsättningen var förändrad. Borta var de vita slingorna och färgerna var aldrig mer än två.

Kedelv har en styrka att kunna glastekniken från grunden och han har aldrig försök tvinga glaset till sin form, utan följt dess naturliga rörelse. Serier som ”Sari” och ”Sargasso” som tillhör Pauls favoriter tog han också fram till Reijmyre glasbruk.

När Paul Kedelv kom till Reijmyre glasbruk så var Monica Bratt fortfarande kvar som formgivare och de kom att jobba sida vid sida under några år. Paul kom också att arbeta med den gamla mästaren Harry Eriksson vilket har givit många fina resultat.

Paul Kedelv har inte enbart arbetat med glas utan också med trä, brons, och smide. Teckning har han aldrig släppt men det var mest glasmodeller som ritades. 1980 tog han upp arbetet med skulptur, teckning samt akvarellmålning.
Uppgifter är tagna ur foldern (från trä till glas) skriven av Bo G Persson.

Koppel, Henning

Arbetade på Orrefors mellan åren 1971-1981.

Krantz, Heléna

Började på Orrefors 1988.
 

Lagerbielke, Erika

Född 1960. Konstfack. Orreforsstipendiat 1982. Anställd på Orrefors sedan 1982.

Landberg, Nils

Född 1907. Svenska Slöjdföreningens skola i Göteborg. Utbildade sig på Orrefors gravörskola 1925-1927. Formgivare på Orrefors mellan åren 1927-1972.
 

Lindstrand, Vicke

Född 1904. Svenska Slöjdföreningen i Göteborg. Tecknare i dagspress, bokillustrationer, textilmönster. Konstnärledare på Upsala Ekeby. Formgivare på Orrefors 1928-1940. Arbetade under åren 1950-1973 som formgivare på Kosta Boda där tror jag att dom flesta känner igen honom från. Har också ett förflutet som kantor i den Tyska kyrkan i Göteborg. 

Han har verkligen längtat tillbaka till glaset när han en julidag 1950 kommer till Kosta glasbruk. Vicke Lindstrand visste att utnyttja det som gavs honom, en nästan obegränsad tillit från ledningens sida, en glasblåsare som var mästarnas mästare, Bengt Heintze, gravörerna som av hjärtat önskade honom välkommen, nu fick de gravera igen efter år av anspråkslösa dekorer. 

Det är som att han hade feber i kroppen. Det är så mycket ogjort, det är så mycket han vill göra. Ritstiftet dansar över pappret, det räcker inte till, han tar hyttgolvet till hjälp. Glasblåsarna följer hans rörelse, de smittas av entusiasmen och utför mästerverk. Några av de tidigaste föremålen från 1950 talet är vaserna ” Träd i dimma och Höst ”.

Vicke Lindstrand får ihop en ansenlig kollektion på ett par år med stor variationsrikedom. Han går rastlöst vidare. Han vill visa sin kapacitet, vill att Orrefors skall förvånas, det sitter kvar en tagg från 1940 och avskedet från bruket. Av kasserade kristallblock gjordes de första ” isbergen ” med eskimåmotiv. 

De är förhållandevis små dessa första berg. De framställdes i begränsad upplaga och betraktas som unika. Av de graverade föremålen minns man ” Safari ” där glaset är tunt och dekorerat med elegant tecknade giraffer, ” Flicka i hängmattan ”, ”Flickan och strumpan ”, och naturligtvis  ” Fisknäten ”. 

Det är mycket mer man skulle kunna säga om Vicke Lindstrand men jag tycker att det räcker med att avslutningsvis säga att han var en av de absolut största och jag tror inte att någon säger emot.

Lundin, Ingeborg

Född 1921. Hon kom till Orrefors glasbruk 1947 som 26-årig nyutbildad teckningslärare vid Konstfack i Stockholm och var verksam på Orrefors t.o.m. 1971. Ingeborg Lundins stil har alltid varit påfallande personlig. Formen har varit lyrisk spröd, funktionell och utsökt. Den ofärgade glasmassan blev framför allt hennes medium.

”Denna konstnärinnas  dragning åt det uttrycksfulla linjesinnet gör emellertid hennes lyxglas till poem av abstrakta ljus och formvariationer” ( Sixten Strömbom 1954 ) Ingeborg Lundin företräder en romantisk genre och hennes fantasi har åstadkommit de mest läckra föremål. Hon vill ta fram glasets egna skönhetsvärde, dess lyster och linjespel.

Orrefors glansfulla historia tyngde inte, den inspirerade. Hon anknöt till traditionen, men med en stark vilja att förnya. Ett sprött kvinnligt eko av Gates och Halds gravyrglada epok. Ett känsligt nonfigurativt tecknande. Med Ingeborg Lundins glasäpple med nya oväntade former och färger förnyade graaltekniken.

Ingeborg Lundins insatser uppmärksammades tidigt. Lunningpriset 1954 och guldmedalj vid XI Triennalen i Milano 1957, gav henne internationell ryktbarhet.

Morales-Schildt, Mona (Monica)

Född 1908. 1958 kom Mona Morales-Schildt till Kosta, hon hade prövat på flera konsthantverksgrenar, bl.a. varit assistent till Wilhelm Kåge på Gustavsberg. På Arabia i Finland ritade hon flera serviser och kollektioner till den inställda Olympiaden 1940. Det var en kultiverad och vacker kvinna som förde in mycket skönhet i Kostaglaset. 

Hennes intresse för glasframställningen var äkta och djup. Det var en glädje att samarbeta med henne, jag minns hur vi genomarbetade hennes ” Venatana ” tillsammans säger Bengt Heintze. ” Venatana ” (fönster på spanska) hör till det exklusivaste som gjordes på Kosta under 1950 talets slut in på 60 talet. 

De tunga, genomslipade vaserna och skålarna i överfångsteknik där skimrande  färglager framstår som årsringar i ett träd är smycken i rummets inredning. En stor framgång för Mona Morales Schildt blev utställningen hos Georg Jensen i New York 1964, där inte mindre än 600 föremål visades upp. Hon blev Kosta troget ända fram till 1971.

Nilsson, Anne

Född 1953. Konstfack. Utbildning utomlands. Arbetade som formgivare på Höganäs Keramik AB innan hon började på Orrefors 1982 som formgivare.

Ollers, Edvin

Född 1888. Kosta 1917-1918 och 1931-1932. Målaren Ollers kom till Kosta sommaren 1917 för att rita vackert vardagsglas för den stora allmänheten till den stora hem utställningen samma år och det blev mer än 43 ritningar. På hem utställningen står Ollers glas från Kosta. Kritiken är enig. 

Detta var vacker vardagsvara. Ollers epok på Kosta blev inte lång men man han skåda mycket vackert som Ollers hunnit med. Hans glas skulle ha gått ut över världen. De skulle ha lyfts med samma beundran som Gates och Halds. På Kosta hänvisade man till kontraktet man hade med konstnären och där stod det vad man ville att Ollers skulle ta fram.  Det blev inte så. Målaren Edvin Ollers blev en vandrare i glasriket. Elme är också ett glasbruks där Ollers varit formgivare på.

Palmqvist, Sven

Även kallad  PQ  debuterade som glaskonstnär i Paris. Det var 1937 och världsutställningen. Året innan hade han trätt in i kretsen av konstnärer vid Orrefors för att tillsammans med pionjärerna Simon Gate och Edward Hald  och nykomlingarna Nils Landberg och Edvin Öhrström göra en insats för svenskt glas på utställningen.

Han var emellertid nykomling på Orrefors. Redan 1926 hade han kommit till bruket för första gången och så småningom tränat upp sig till gravör samtidigt  som han utbildat sig i Stockholm vid Tekniska skolan och Konstakademin. Ja glaset var han bekant med från begynnelsen. Han var född vid en glashytta 1906 i Lenhovda i Småland. 

Redan som skolpojke hjälpte han till som inbärare och formhållare på Hjertsjö glasbruk. Med stipendium från Svenska slöjdakademin for han till Tyskland och Tjeckoslovakien  1934 och 1937.

Sven Palmqvist tid på Orrefors kom att innebära en märklig kraftutveckling, både på konstnärlig och tekniskt. Han hade tiden med sig. Fortfarande kunde  man på bruken ha råd att experimentera och låta konstnärerna  utvecklas utan krav på lönsamhet varje minut, vilket på lång sikt också visade sig ekonomiskt fruktbart.

Fuga. Det centrifugerade glaset. Kraka, Selena, Ravenna ur Pq:s fantasi och tekniska innovationsförmåga  föddes också en rad konstglas. Först kom Kraka, skålar dekorerade med ett inbyggt fint nätmönster. Tekniken utvecklades under hand. Det rörde sig om en graalteknik.
Pq:s viktigaste bidrag till det färgade konstglaset är Ravenna tekniken. Han började att experimentera efter en resa till Italien strax efter krigsslutet då han också besökte Ravenna där han fick  impulsen till Ravenna glaset. Även Ravenna glaset var en vidareutveckling  av graalglaset från slutet av 1910 talet.

Sven Palmqvist avlider i Stockholm 1984, 78 år gammal.

Rytkönen, Martti 

Martti började på Orrefors 1994 samma år som Lena Bergström. Martti var också han med och ställde ut några av sina alster på National Museum då Orrefors glasbruk firade etthundra år 1998.

Sahlin, Gunnel

Född 1954. Kosta Boda 1986.

Sinnermark, Rolf

Född 1941. Kosta Boda 1967-86.
 

Skawonius, Sven Erik

Född 1908. Kosta Boda 1933-1935 och 1944-1950 med avbrott. Ännu en konstnär, Sven Erik Skawonius blir engagerad på Kosta. Han omnämns som ” Kostas nya dekoratör ”. Skawonius var mycket av en allkonstnär. Han gav sig på teaterdekorationer, affischer, keramik, textilier, och bokband. Allt med samma intresse. 

Han blev omedelbart uppmärksammad för sitt glas. Skawonius lämnade bruket 1935 för att återvända under 1940 talet. Skawonius arbetar tunna, luftiga glas med dekor av graciösa nät av rankor och linjer och med överfångsglas, matt och blankslipat, men ritar också några serviser.

Strömberg, Gerda

Strömbergshyttan, Eda.
 

Trädgårdh, Björn

Reijmyre
 

Vallien, Bertil

Född 1938. Till Boda och Åfors kom i början på 1960 talet en ung man farande på motorcykel mot sitt mål, glaset. Bakom sig hade han Konstfack i Stockholm, studier i USA och Mexiko på kunga-stipendium och utmärkelsen ”Young American ”. Han funderade på att utbilda sig till småskollärare eller pilot. Hans framtid blev glaset. Hans namn är Bertil Vallien.

På Boda hade den namnkunnige Erik Höglund redan banat vägen för en ny generations framfart. Han var den rätte läraren för den som ville vända upp och ner på traditionellt glastänkande. För Bertil Vallien blev det både glas och smide till att börja med. När han kom till Åfors började han gjuta glas i sand. Det var nytt. Gjutit glas hade man gjort förr i metallformar. 
Bertil Vallien öppnade en helt ny möjlighet i sin sandlåda, där sand bundits med fet lera och föremål i trä eller annat material trycks ner för att ge form. I den håliga sandformen strös grafitpulver för att hindra sanden att fastna i glaset. Föremål som skall inkapslas i glaset läggs ner och glödande glasmassa hälls i hålet. 

När den gjutna skulpturen tas ut för att kylas är ett konstverk som inte kan multipliceras fött. Sandformen håller endast en gång.
De var och de är märkliga ting, dessa sandgjutna glasformer, fulla av magnetism för dem som söker något mer än bara det dekorativa. De har något att berätta om liv och natur. Bertil Vallien skiljer mellan rollen som formgivare och sin roll som fri konstnär. 

Han känner sitt ansvar som anställd att ge brukets folk underlag för en god glasframställning som är säljbar. Han vill förnya och inspirera till utveckling, göra bruket till ett kvalitetsbegrepp. Bertil Valliens glasformgivning spänner över hela registret, från småting till offentliga utsmyckningar. Han har bl.a. utsetts till en av världens tjugo främsta formgivare av en Japansk jury.

Wärff, Göran & Ann

Göran född 1933 och Ann 1937. Både Göran och Ann Wärff kom till Kosta glasbruk 1964. Hon hade studerat grafik och han arkitektur i Tyskland. Men karriären började på Pukebergs glasbruk. Wärffarna kom med den nya tiden, som redan hade fått fotfäste på Boda och Åfors. Ann och Göran var nyfikna på glaset, ville se hur långt man kunde gå utan att förgripa sig på det. 

Den första separatutställningen hölls på Forum i Malmö, där Ann och Göran Wärff bjöd besökarna på brännvinsglas med råge – av kristall. De visade bl.a. sitt ” Brava ”-glas av organisk karaktär, liknande trumpet och taggsvamp. Dessa blev särskilt uppskattade på Island, islänningarna kände sig hemma med glaset eruptiva form. 

Året innan hade Wärffs glas också visats i Berlin tillsammans med glas av Vicke Lindstrand och Mona Morales Schildt. 1968 kunde de omtumlade och glada ta emot konsthantverkarnas ” Nobelpris ”, Lunningpriset. Ann Wärff ville pröva vingarna utanför Kosta och slutade på bruket 1978 medan Göran fortsatta på Kosta.

Öhrström, Edvin

Född 1906. Utbildade sig på Tekniska skolan och Konstakademin I Stockholm. Skulptör och grafiker. Utlandsstudier, tecknade för F Legér i Frankrike. Edvin Öhrström var på Orrefors glasbruk mellan åren 1936-1957 men har även arbetat på Lindshammars glasbruk. På den nu öppnade utställningen framträder Edvin Öhrström  som den nya och mycket lovande kraften vid sidan av den gamla trion Hald, Gate, Lindstrand. Gotthard Johanssons omdöme i samband med en utställning 1937.

Edvin Öhrström hade då endast varit anställd vid Orrefors sedan sommaren 1936 och redan infriat önskemålet från direktören och konstnärliga ledaren Edward Hald om en skulptural kraft. Utbildad teckningslärare och skulptör vid Konstakademin och dessutom tillbringat ett par år med studier i bl.a. Paris. 

Hösten 1936 var den 30 årige Öhrström vid Orrefors för att lära sig glastillverkning. Fortsättningsvis gällde dock kontraktet två månader per år. Till sin hjälp hade han mästaren Gustaf Bergkvist.

När Edvin Öhrström kom med ritningar på tjocka skålar och vaser som inte gick att blåsas på gängse sätt fick Bergkvist och Öhrström möjlighet att utveckla drejningstekniken. En glasklump vreds i en form, samtidigt som ett knivliknande verktyg intrycktes i glasmassan.

Gustaf Bergkvist förstod att Edvin Öhrström skulle kunna ta vara på vidareutvecklingen av graaltekniken. Han fick ett ämne överdraget med en gummihinna, genom vilken dekoren skäres ut. Vid blästring bildas här fördjupningar och när glasmassan kränges över stannar luften kvar.
Både Edvin Öhrström och Vicke Lindstrand  fortsatte att använda tekniken i början i klar kristall, sedan med underfång i färger och så småningom underfång tillsammans med figurala motiv. Öhrström skapade mästerverk i tunga kraftfulla pjäser som visades och beundrades på utställningar i Paris 1937 och New York 1939. 

Under 1940 talet blev arielglasen tunnare och har geometriska mönster, för att på 1950 talet återgå till ursprunget i klar kristall i de s.k. vattenlek.

Med Ulf Hård af Segerstads ord 1956 ( året innan Öhrström slutar på Orrefors ) kan man karakterisera hans formgivning: ” Som glaskonstnär spänner han över hela registret från den lätta svävande ” bubblan ” till den tunga , skimrande ” klumpen”.
Uppgifter har tagits från boken "ORREFORS Ett Svenskt Glasbruk och Kosta" av Ann Marie Herlitz-Gezelius