Svenska glasbruk

Här nedan hittar du några av alla de glasbruk som varit eller är verksamma i vårt avlånga land.

Har du information om något glasbruk som du vill dela med dig? Kontakta oss gärna här ››

Bergdala

För 100 år sedan 1889 så tändes den väldiga rundugnen för allra första gången.

Johansfors

Invigdes 24 augusti 1891. I början på 1900 talet bestod nästan hela produktionen av målat glas men snart övergick även Johansfors Glasbruk från råglas till kristall med gravering och slipning. I början på 1920 talet hade man ett 40-tal slipare anställda.

Boda

Eda

Eda glasbuk startades 1835 av Carl Christopher Lampa och Lars Wilhelm Ahlbom. 1927 kom Edward och Gerda Strömberg till Eda. Strömberg började sin bana som formgivare vid Eda. 1933 upphörde tillverkningen av glas vid Eda men 1935 startade arbetarna tillsammans med Kooperativa föreningen i Charlottenberg tillverkningen igen. Tillverkningen lades dock ner 1940 på grund av material- och arbetskraftsbrist, då andra världskriget drabbade Europa och beredskapstid rådde i Sverige. 1943 återupptog Birger Eklund från Trelleborg tillverkningen av glas. Tillverkningen lades dock ned för gott 1953 på grund av konkurrens från andra länder. Eda är mest känd för sitt lysterglas från 1920-talet, Gerda Strömbergs glas från början av 1930-talet och det mörkblå glaset med silvermålningar från 1950-talet.

Ekenäs

Ekenäs bruk AB var ett glasbruk i Ekenässjön i Vetlanda kommun som grundades år 1917. Glasbruket köptes efter en konkurs 1922 av Sven Westberg (1883–1962) som drev bruket fram till 1962, därefter drevs det av medlemmar av familjen Tell tills det lades ned 1976.

Greta Runeborg-Tell och John-Orwar Lake var konstnärliga ledare och knutna till glasbruket 1942–1952, respektive 1953–1976. Andra formgivare var Edvin Ollers 1946–1947, Astrid Rietz på 1940-talet och Michael Bang 1966–1988.

Elme

Grundades 1903.

Flygsfors

Glimma

Gullaskruf

Gullaskruf anlades 1895 som fönsterglasbruk, men nedlades 1921, varefter ingenjören William Stenberg från Lindås köpte upp bruket för omläggning till produktion av hushålls- och prydnadsglas. Första gången en större publik kom i kontakt med Gullaskrufsglaset var på Stockholmsutställningen 1930.

Omkring 1930 kom Gullaskruf i kontakt med den utländska marknaden. Då utgjorde exporten inemot 45% av omsättningen på Gullaskruf. Förutom till USA och England exporterades glas till Norge, Danmark, Schweiz, Kanada, Sydamerika, Australien och Sydafrika.

Före 1940 hade Sverige en stor import av tekniskt glas, bland annat till bilindustrin. Denna tillverkning låg emellertid väl till för Gullaskruf, som behärskade pressningens problem, och bilglasen - till exempel strålkastarglas till Volvo - följdes av tandläkarglas, detaljer till spinneri- och mejerimaskiner och annat som behövdes för svensk industri och näringsliv.

Gullaskrufs glasbruk gjorde många beställningsarbeten, bland annat till restauranger och Sveriges Radio. Man gjorde även glas till Svenskt Tenn och Dansk Design.

Fredagen den 30 september 1983 lades Gullaskrufs glasbruk ner med 55 anställda av Orrefors.

Hofmanstorp

Under några årtionden under 1800 talets senare hälft var Hofmantorps Glasbruk Sveriges största glasbruk. Slipade karaffer och vinglas, ostkupor, geléskålar, ljusstakar och bläckhorn var några av brukets storsäljare. Men en våldsam brand under 1870 talets senare del gjorde slut på bruket. Idag återstår bara murar och en prästgårdstomt med massor av glasbitar. I början tillverkades mest fönsterglas och små glas men så, småningom ökade kvalitén på tillverkningen. Hofmantorp blev en stor konkurrent till Kosta. Under 1870 började man även göra lampglas men tillverkningen av slipat glas ökade också.

Kosta Boda

Sommaren 1742 smältes den första glasmassan i hyttan. Fyra glasblåsare som var anställda vid bruket var tyskar men glasblåsarna var ett oroligt släckte och vandrade ofta vidare efter några år. 1743 brann hyttan i Kosta och fick byggas upp igen.

Ägarna kunde genom sina bekantskapskretsar förmedla det bättre glaset, glas som ändå var enkla och lika de som blåstes på andra bruk. Glas av sämre kvalitet såldes till den omgivande bygden.

Kunglig Hovleverantör blev bruket tidigt på ett parti fönsterglas som beställdes genom Carl Gustaf Tessin till arkitekt Hårleman för Stockholm Slott. Glasblåsarmästarna var huvudpersonerna i hyttan, deras ställning var suverän, de hade sina dryckeskärl att fylla livande drycker med, de höll dräng och piga och om de nedlät sig att blanda sig med bygdens folk på kalas fick allmogen infinna sig högtidsklädd.

I början på 1750 talet tillverkades förutom fönsterglas, öl och brännvinsglas, tekannor, koppar med fat, kallskålar, smöraskar med locket krönt av krona och lårslutare d.v.s. fickflaskor.

Brukets produkter såldes genom glasförares senare även kallade glasknallar som ända till mitten på 1800 talet drev sina oxspann och hästforor med glaset inpackat i lådor. Halm och ormbunkar var emballage. Kostas första glasförare lystrade till namn som Jöns Skata och Nicolaus Ammorin.

Enligt en annons från 1757 i Stockholms Post Tidningar sålde huset nr166 vid Skeppsbron vin och ölglas, dricksflaskor och ättiksflaskor med mera från Kosta. I mitten av 1880 talet uppstår servisbegreppet. Ett tjugotal serviser med åtta glas i varje framställdes på bruket.

1892 hade servisernas antal stigit till 60, nu hade dom också fått namn. Till Malmöutställningen 1896 visades glas som tålde internationell konkurrens, bl.a servisen ” Prins Carl ” formskön, ädel och den mycket påkostade ” Odelberg ”. Kosta var nu näst efter Reijmyre landets största glasbruk. Först efter sekelskiftet fick Kosta sin helkristall, ett kaliblyglas.

Tack vare helkristallen kunde Kostas slipare spela hela skalan ut i skär-,briljant-,solfjäders-,och antikslipning. Serviserna ökade, men det slipade glaset var inte allt från Kosta. Där blåstes glas som dekorerades med mekaniskt utförda mönster som pantografering eller guillochering.

I hyttan blåstes också ett slätt och tunt glas med ädelt formade kupor till beställare som hotell och restauranger. Pressglas fanns för dem som inte kunde köpa det åtråvärda slipade kristallen.

På 1950 talet var Kosta det största glasbruket med sina femton verkstäder och man gjorde dagligen av med sju ton glasmassa i sin produktion. Det mest omfattande produkten var servisglas, alldeles i sin ordning för detta bruk.

Limmared

Lindshammar

Målerås

Invigdes 3 augusti 1890 av Johan Gustaf Holmqvist som jobbade som tjänsteman vid Kosta glasbruk. Holmqvist köpte hyttan redan 1889 men monterade ner den och flyttade den till Målerås som hade järnvägsförbindelse med Nybro och Kalmar. Priset för hyttan blev 1000 kronor. Alltsedan 1924 har tillverkningen bestått av hushålls och konstglas först under ledning av den vid gravörskolan i Orrefors utbildade Folke Walving och sedan av Mats Jonasson.

Uppgifter har plockats från rader av Torbjörn Fogelberg. Kulturspridaren Förlag.

Orrefors

Namnet Orrefors Bruks AB blev inregistrerat och 1898 började man med en blygsam tillverkning av flaskor, burkar och lyktglas m.m. Den tredje november 1998 så firade man på Orrefors 100 år. Under ca. tjugo år så tillverkade man fönsterglas men den delen lades ner.

Omkring 1913 så finns det dokumenterat att man tillverkar och säljer några få glasserviser men också brännvins flaskor och några modeller av skålar. Skålarna som tillverkas är i kristall. Man lyckades med att värva mästaren Knut Bergkvist från Kosta och hyttmästaren Oscar Landås under sommaren 1914.

Heinrich Wollman från Österrike anställdes för att först och främst ta fram konstglas. Bergkvist prövade sig fram för att finna fler tekniker. Wollman arbetade nu med överfångsglas av Gallé typ. 1915 kändes ett behov av att få en konstnär till glasbruket och man kom i kontakt med Simon Gate som 1916 började som formgivare på Orrefors glasbruk.

Edward Hald knöts ett år senare till bruket. Behov fanns att få en modernare stil på Orrefors glaset och det trodde man att Hald kunde tillgodose.

Pukeberg glasbruk

Glasbruket grundades år 1871 av glasblåsarmästare C.W Nyström tillsammans med två kompanjoner. Efter som Nyström tidigare varit anställd vid Kosta, Transjö och Boda glasbruk hade han goda kunskaper i glastillverkning.

Vid denna tid var det särskilt vanligt att glasblåsare från Kosta blev sina egna herrar, så på våren 1876 skrev dess bruksförvaltare: ” Nu äro brukets glasblåsare rent besatta med sina glasbruksanläggningar; så här i orten bliver väl till slut glasbruk på varje hemman”. Fram till

År 1900 gav Kosta upphov direkt eller indirekt till att 18 nya bruk och vid sekelskiftet fanns i Småland närmare 40 hyttor.

Pukebergsbruket som anlades invid ån på ett skogsrikt hemman i Madesjö socken, utgjorde inget undantag och där fanns både vatten och ved.

Den första produktionen bestod i buteljer, men snart utökades sortimentet med slipat hushållsglas samt pressglas. Dessutom framställdes glasartiklar till fotogenlampor, oljehus, kupor, skärmar började att säljas till Arvid Böhlmarks lampfabrik i Stockholm.

En verkstad i hyttan bemannades av 5-8 personer med olika inriktningar i produktionen. Det var bl.a. Mästaren, benmakare, uppblåsare, anfångare, värmare, formhållare och inbärare. Mästaren stod högst i rang, han började i regel själv redan som 8-9 åring som formhållare.

1894 köptes Pukeberg av Arvid Böhlmark och fyra år senare blev man en del av AB Böhlmarks Lampfabrik. Redan 1895 brann trähyttan ned men återuppfördes året därpå i tegel.

I början på 1900 talet utbyggdes bruket successivt, men när en stor order från kom England visade det sig trots allt vara otillräckliga. 1913 uppfördes ytterligare en hytta för att kunna tillmötesgå önskemålen från beställarna. Nu utökades sortimentet med både slipat och oslipat hushållsglas.

Under 1920 talet blev mångfaldigheten ännu större bl.a. tack vare önskemål från utländska kunder. Efter inköp av en pantograf från Tyskland blev det möjligt att samtidigt förse ett dussin glas med likadana mönster och nu kunde man med framgång tillverka stora serviser.

1922 stod 14 verkstäder för tillverkningen: två arbetade med pressglas, tre med prydnadsglas, en med lampglas, två med hushållsglas samt sex med elektriskt belysningsglas. Knappt tio år senare upptog prislistan 750 artiklar. En huvudartikel åren runt 1930 talet var ljusglober till bensinstationer.

Konstnärer och formgivare blev från och med 1950 talet allt viktigare för utvecklingen för glasbruket. 1926 anlitades Lennart Nyblom och dottern Helena men insatsen blev kortvarig.

” Konstnärer äro nog bra, men dyra bliva de”, ansåg chefen den gången.

Elis Bergh var knuten till Böhlmarks i Stockholm 1906 och tio år framåt för att rita armaturer.

Harald Notini tog över efter Bergh, även smålandsbruket Pukeberg. 1958 fick Göran Wärff fast anställning och snart kunde Pukeberg erbjuda kunderna ett vidare sortiment, som t.ex. praktiskt stapelbara servisglas i svagt färgat gods samt tallrikar och skålar. Ann Wärff arbetade samtidigt med grafisk design för Pukeberg.

Eva Englund efterträdde 1964 Göran Wärff som fram till 1973 med stor framgång formgav både konstglas men också bruksföremål.

Under 1970 talet minskar tillverkningen av lampglas för att 1977 helt upphöra. Fr.o.m. detta år kom olika ägare att avlösa varandra och man koncentrerade sig på prydnads, bruks och konstglas.

Erik Höglund och Staffan Gellerstedt formgav nya modeller under andra hälften av 1970 talet. Formgivare under 1980 talet var Gunilla Lindahl, Carin Nordling, Lars Sestervik, Ragnhild Alexandersson och Ljupco Kocovski. Från och med 1989 ägs Pukeberg av familjerna Nolendorfs och Gill.

Uppgifterna hämtade från Gunnel Holmér Smålands Mueum.

Reijmyre

Grundades 1810.

Rosdala

Sedan grundandet av glasbruket 1895 har det naturskönt belägna bruket i huvudsak tillverkat belysningsglas för hemmabruk och offentlig miljö. En specialitet glasbruket är ensamma om i Sverige. Det är Rosdalas lampglas som lyser upp Nya Moderna muséet i Stockholm och både i Buckingham Palace i London och arabiska shejkpalats är lampglaset blåst i Rosdala.

Sandvik

Slutet av 1800.

Skruf

1896 grundades glasbruket. 12 april 1897 första glassmältan görs. Bolaget går i konkurs 1908. 1910 bildas ett nytt bolag Skrufs Nya Glasbruk som drivs ända till 1946. En förödande brand ödelade bruket detta år. 1947 tas hyttan åter i bruk. 1948 –1975 Skrufs Glasbruk AB. Glasbruket blir vida känt för sina servisglas och sin kristall.

Ofta är hyttmästarna själva formgivare bl.a. den uppfinningsrike Magni Magnusson. Många serviser och vaser har varit storsäljare ända tills bruket gick i konkurs 1977. 1953 anställdes Bengt Edenfalk som första designer. Han gick 1978 över till Kosta. Lars Hellsten anställdes 1964 och blev Skruf trogen till 1972 då han flyttade över till Orrefors.

Kosta-Boda köper Skruf 1978 och driver det till 1980 då bruket läggs ner. Glasbruket återuppstår 1981 då Lessebo Kommun köper brukets byggnader. Glasbruket är även år 2000 i högsta grad verksamt.